Sjaskiga Milton blir lyxiga Strathisla
Blogg postad av Aflodal
12/06/12
Strathisla är Keiths medelpunkt. Whiskymakaren är stadens
stolthet. Läget är bedårande invid Isla-floden. Mittemot ligger Glen
Keith i samma familj, ett stycke uppströms J&B Rares Strathmill.
Strathisla är hemvist för Chivas Regal och därmed bolagets kronjuvel
bland maltwhiskies. Chivas ger pliktskyldigt ut malten som singel vid 12 års
ålder. Den rektangulära flaskan känns en smula daterad och är en
kvarleva från Seagram-tiden men innehållet är utsökt. Vilken
bredsida till fruktkäft! Helt enkelt en mäktig fruktuppvisning från
start till mål – doftar jordgubbsblandsaft och trocadero, smakar
röda bär innan krydda varvar upp för att lugnas av ekig mjölkchoklad,
frukten återvänder i en lång smått rökig (!) efterklang. Vanlig
bjudmalt hemma hos mig.
Det här är Keiths äldsta panna installerad redan 1786 av lokale
bankiren George Taylor. Då hette stället Milton, singelmalten började
säljas aktivt efter en nysatsning 1881 under namnet Strathisla (efter dalgången). En rätt lyckosam whiskymakare, inte en dag utan
idogt arbete under alla år. Första produktionsstoppet orsakas av
andra världskriget då säden reserveras till brödbak. Nu skrivs också
ett skamligt kapitel i destilleriets historia. Strax före
krigsslutet köps Milton av finanshajen Jay Pomeroy som börjar skicka
all whisky till London. En granskning visar att köparna är fiktiva,
Pomeroy hade istället sålt whiskyn svart. Bluffmakaren fälls för
skattesmitning och sköntaxeras med 111 038 pund! 14 april 1950 köper
Chivas Bros sitt första egna destilleri, det är nu namnet ändras
till Strathisla. Whiskyn säljs fortfarande i originalutförande.
Whiskyhandlaren Gordon & MacPhail ger med tillstånd ut whiskyn
draperad i originaletiketten, ett snirkligt kursiverat “STRATHISLA”
med 40-talsvibbar. Fnuttarna signalerade förr att det är
Milton-whisky med smeknamnet Strathisla som serveras. Hur smakar då
en autentisk Milton från tiden före namnbytet? G&Ms 48-åring från
1949 som kom redan 1997 är en raritet av det skönare slaget. Vilken
mäktig gom! 25 poäng för estrar och ek i kubik, välsorterat utan
krockar. Enorm smakutveckling, bullriga estrar med
konfekt i botten tar på rivig aggressiv ek med en glimt av
apelsinskal och marsipan mot slutet. Festen fortsätter i eftersmaken, omväxlande mörk choklad,
torkad frukt, småcitrus – inga ekbekymmer att tala om. 25+24 för smakupplevelsen säger allt, nästintill
fulländat.
Mer prisvärd är 25-åringen som Systembolaget lyft in på hyllorna som
ordinarie vara. Likaså en rent otrolig sherry-dram. 2½ decennier på
ek med alla bitar på plats. Lagom lågmäld oloroso-snok,
perfekt balanserad, känns dyr. Ändå ett lamm i ulvapäls, i munnen
blir det åka av. Fullmatad sherry-gom, ovanligt syrligt bett ger
whiskyn liv och dränker eken som ändå tar tag i refrängen och skapar
längd. Drick sakta, det tar tid att assimilera smakerna.
Äldre betyder dyrare och därmed bättre? 30-åringen är blott en
skugga av yngre upplagan. Luktar gammel-sött likt mjuk pepparkaka. Glatt ester-tumult i munnen utan konsekvent styrning,
hinns ifatt av kontrollerande ek som stukar avslutningen, räddas
från ekklipporna av alla estrar. En ’over-the-edge-malt’ som fått
för mycket ek, slätas över av sherryn och gammelestrarna, kemi som
triggas av ökad oxidering när luftspalten inuti fatet ökar på grund
av dunstning. 40-åringen tar revansch och vänder åter mot
25-åringens höjder. Rätt lustig karamellig snok, inte belamrad av
gammel-estrar som de andra, knappast vad man förväntar sig av en
gammal ”sofistikerad” 40-åring? Härlig smakscenografi, gammelwhiskyn
reser sig, sötgom med körsbärsmarmelad och oloroso tar på syra och
en släng pepprighet. Dessvärre dränks eftersmaken i värmen/hettan,
fruktkalaset förgås varpå eken stänger butiken. Synd, något stort
höll på att hända.
En vintage från 1964 mäter hela 42 år och är riktigt spännande. Vi
är här för munnen, eken stänger inne nosen. Allomfattande
smakupplevelse, frukt och ek jublar i korus innan eken täpper till,
man trodde eftersmaken skulle dö, icke så. Fascinerande balansgång,
intelligent frukt förhindrar att eftersmaken kraschar mot
ekklipporna som hotande tornar upp sig. Suverän åldring med 100%
ek-närvaro utan att det går överstyr. Att näsan kollapsat får man ta,
64:an är i alla fall fräschare än beatlarna.

Allt detta är i dyraste laget för de flesta. Man önskar
alltid att destilleriet självt gör mer kul. När franska
Pernod tog över Chivas kom vändningen. Som vi väntat på en normal-åldrad
cask-version av fruktbomben från Keith. Visst är gamlingarna
från Gordon & MacPhail häftiga men detta är ’the real deal’,
en 16-åring som spelar ut Strathislas rika mastiga
fruktregister utan begränsningar, ett koncentrat av all
burlesk frukt inklusive den krydda destillatet besitter.
Blandsaft a la jordgubb överallt, precis som vanliga
12-åringen i sina bästa stunder, fast här mer bett och syra
samt ett fantastiskt kryddupplopp. Jibbar in lagom mycket ek
i refrängen, vid ’cask’ über-fet, vattnad torrare fast på
marmeladig jordgubbsbas. Tänk, man blir så glad av sånt här,
vilken upptäckt! Synd bara att det krävs en resa till
Skottland för att få tag på en flaska, whiskyn säljs bara på
destilleriet, något alldeles extra måste man ju erbjuda de
ofta långväga besökarna! Klurigt för oss i Sverige dock,
hade gärna sett denna som min nya CS-huswhisky…
Välj medlemsnivå
I. Aflodal's Friends
Informellt fritt medlemskap för dig som älskar whisky och vill förkovra dig i ämnet. Kostar inget
II. Recensioner
Som Aflodal's Friends fast med full access till recensionerna här på nätet. Sök fritt i whiskyarkivet och ta del av bloggandet.
Whisky Files: 375 kr/år
III. Whisky Club
Fri tillgång till Aflodal Whisky Club med barkvällar varannan vecka. Full access recensioner och blogg. Whisky Club: 500 kr/år