I huvudet på whisky-provare Aflodal

Jag har bedömt whisky i över tio år. Snusat och smuttat på tusentals sorter. Merparten testar jag i mitt labb i ett klassiskt 13 cl whiskyprovarglas som de flesta av oss dricker maltwhisky ur. Annat testas ’on location’ på destillerier över hela världen. Provandet sker i rumstemperatur och börjar alltid ’neat’, utan vatten. Är whiskyn starkare än 40% tillsätter jag därpå vatten droppvis i etapper för att se vad som händer. Målet är att återskapa den situation normala whiskydrickare befinner sig i.

Allt noteras i svarta notböcker. Här på nätet rapporterar jag kortfattat om vad whiskyn mäktar med, och när den är riktigt bra redovisar jag också mina smaknoter i detalj. Utöver den rena smakbeskrivningen värderar jag självfallet smakupplevelsen för att kunna ge en köprekommendation. Bedömningen är självklart subjektiv men min hållning är objektiv. Jag nyttjar den allmänt etablerade 100-poängsskalan. Max 25 poäng vardera för arom, smak och eftersmak, samt 25 för komposition/helhet. När arom och smak hänger ihop är balansen bra och kompositionen god. Dippar t ex aromen slår det på K-poängen, imponerar smaken storligen delar jag ut stilpoäng. Eftersom siffror är svårbegripliga adderar jag ett personligt betyg. Whiskyn rankas prestationsmässigt i fyra steg. Felproducerad finklig sprit är DÅLIG whisky. Vardaglig whisky som är helt OK men ofta kommer ut rätt tråkig är BRA. Det som lyfter sig över genomsnittet och därtill imponerar storligen är Exceptionellt Bra whisky. Dessa tre olika nivåer är allmängiltiga,  erfarna whiskydrickare instämmer. Fjärde nivån är mer personlig, en SOLITÄR är bland det bästa jag någonsin druckit men för dig kanske det (bara) är en exceptionellt bra whisky. Går du köptankar är alltså EXC.BRA en trygg indikation på att whiskyn håller den kvalitet du är ute efter. För att nyansera denna grova kategorisering jobbar jag med + och –. En whisky på gränsen till solitär märks EXC.BRA++ vilket snabbt ger dig en uppfattning om vartåt whiskyn drar. Glöm inte att studera delpoängen. Gränsen mellan BRA och EXC.BRA går vid ungefär 20 poäng, en solitär drar 23 eller mer. En whisky kan vara förträfflig även om totalen haltar, en obefintlig arom ger poängavdrag men smaken á 23-4 poäng kan vara det bästa du stött på.

Jag behandlar olika whiskytraditioner och stilar med den respekt de förtjänar. Jag jämför inte en singelmalt med en bourbon eller en Scotch med en Canadian, lika lite som äpple och päron sammanblandas. Det handlar om olika aromvärldar som icke bör korsas. En högt värderad blend jämförs alltså med sina gelikar och inte med världens bästa maltwhisky. Jag testar regelbundet om standardsorter. Tvärtemot myten förändras buteljeringar över tid, whisky är levande och du får inte alltid vad du tror att du köper.

Jag gillar whisky och kvaliteten på utbudet är rasande bra, mången sort hamnar på 85 poäng och högre. Så ska det vara, vår tid är den bästa vad gäller whiskykvalitet och rikt utbud. Ändå tillhör jag den kritiska skaran bland whiskytyckarna därute. Min näsa och gom är svårflörtad, jag strör inte lovord omkring mig. Whiskyn får vad den förtjänar, varken mer eller mindre.