Kreativ Mortlach återuppfinner sig själv

JÄTTEN DIAGEOs finaste whisky kommer från Dufftown. I Mortlachs inre frammanas ett intrikat destillat på det mest invecklade vis. Hur whiskyn kommer till är det ingen som riktigt förstår. Det tar ett halvår att skola in en ny ’still man’, chefen på kontoret har ingen aning om vad mannarna sysslar med därnere. När Douglas Murray, Diageos spritdirektör, en gång försökte förklara huvuddragen lät det så här: Wash-panna Nr 3 och spritpanna Nr 3 arbetar i par med eget spritskåp, från spritpannans laddning på 8760 liter sparas mittenpartiet, ändarna spolas tillbaka och återanvänds i nästa batch, precis som vanligt. Nästa uppställning är knixigare. Wash-pannor Nr 1 och Nr 2 á 7500 liter jobbar ihop, 80 procent samlas upp och tippas över i spritpanna Nr 2 (8170 liter) som körs normalt, ”hjärtat” sparas, resten kokas om i nästa omgång. De alkoholsvaga 20 procenten som blir över från wash-pannorna går till den lilla spritpannan, ”wee witchie” Nr 1. Hela körningen tas tillvara, pannan laddas om och återigen samlas allt upp för en tredje destillering, först därefter skiljs mittenpartiet ut, ändarna återanvänds i nästa omgång. De tre skilda destillaten blandas samman och Mortlachs ’new make’ på 71,5% är färdig. Någon matematiker i storbolaget har räknat ut att detta partiella trippeldestillat kokas 2,81 gånger!
   Mortlach är en viktig komponent i Black och Blue, alltså Johnnie Walker’s finare blends. Ändå har singelmalten gått att köpa för de insatta. Diageo har den anonyma Flora&Fauna-serien där man bjussar på sina okända ”blending-malter”. 16-åringen togs ur färska oloroso-fat utan att smakerna för den skull dövades. 2005 smakade det frukt och malt i stora skopor, en omslingrande komplex mun där sherryn kom ut först i eftersmaken jagad av torrare ek-rök och mintchoklad. Utgåvan går till topps 2009 med en doft-ocean av dolda intryck, tät och komplex med korinter, dadlar, mörk choklad, svartvinsbärskvistar. Väntar en vulkan i munnen? Nästintill, exempellös mun, Mortlachs kraftfulla sprit jagar upp sherryn som bröstar sig rejält. Tillsammans skapar storheterna ett mästerstycke ingen annan sherrywhisky kan matcha – långsam intrikat uppväxling, stillsam torkad frukt, strax körsbär och aromatiska örter, halvvägs en tornado av kryddor plus drivor av sherryfrukt, mot slutet adderas torrare espresso-kaffe. Lägger sig till ro med grace efter stormen i gommen, under alla lager av sherry lever Mortlachs ”biffighet” kvar. Eftersmaken är lång med savande sherryfrukt och torrare mörk choklad samt en pirrande kryddighet orsakad av Mortlachs lillkittel ’Wee Witchie’.
   2014 meddelades att 16-åringen skulle dras in eftersom man äntligen tagit sitt förnuft till fånga och ville uppgradera destilleriet till fullödig singelmalt. Många med mig köpte upp kvarvarande flaskor, för man vet ju aldrig, hur blir nya utgåvan? Men 16-åringens slutackord klingade tyvärr svagt, en identitetslös vilsen tappning där inte ens sherrykaraktären orkade ta sig ut. Kanske sparade man bra-faten till nästa generation. På vårkanten kom det fram att nya Mortlach skulle få en extremt lyxig image. Halvliterskaraffer och häftigt uppskruvade priser. Georgie Bell (från Scotch Malt Whisky Society) anställdes med titeln ’Luxury Brand Ambassador’ för att resa jorden runt och trumma in budskapet om den ”mest sofistikerade whiskyn

Mortlach of Dufftown

  • Mortlach 16 år 43% (2005)85/22•22•20•21EXC.BRA
    Klicka för mer info om whiskynDest -1989 | But 2005, Diageo | Flora & Fauna
    Speyside | Malt | Pris € | Provad 050728

    Massiv maltwhisky, samtidigt en enastående uppvisning i hur sherryexcesser skall hanteras. Massor av oloroso-fat har gått åt till den här whiskyn utan att smakerna dövas. Nosen bryter sherry mot färsk och torkad frukt samt choklad. Munnen rymmer frukt och malt i stora skopor, en omslingrande...
  • Mortlach 16 år 43% (2009)92/22•24•22•24EXC.BRA++
  • Mortlach 16 år 43% (2013)80/19•21•20•20BRA+
  • Mortlach Rare Old 43,4% (2014)76/18•19•20•19BRA+
  • Mortlach Rare Old 43,4% (2015)87/20•22•22•23EXC.BRA
  • Mortlach 18 år 43,4%91/21•24•23•23EXC.BRA+
  • Mortlach 25 år 43,4%81/17•23•20•21BRA++

 


någonsin”. Till sommaren kom Mortlach Rare Old. En Non Age Statement-utgåva signerad blender Matthew Crow som balanserat fyra fattyper: 1st fill bourbon och 1st fill oloroso möter refill och rejuvinate casks. Alltså något helt annat än klassikern som stånkade sherry. Och det blev ett magplask. En bekväm lat Mortlach. Nedtonad och lite tråkig. Känner igen mig i äppelfräschören som ibland vispar till och det (tyvärr loja) drivet i munnen när krydda bygger ett litet crescendo. Eken lägger sordin med smörig filt. Försök till bredare sherry-ansats i starten skrinläggs av äldre ek. Doften är fadd och tafatt som faktiskt ofta är fallet med det sammansatta destillat Mortlach kokar fram. Med andra ord en hel del skruvande kvar att göra. 2015 års batch blev därför en riktig överraskning. Fantastiskt bra NAS där man slösat äldre whisky på ung sherry-grund. Snyggt möte i nosen mellan sötma och lättare gräsighet. Smaken är söt och lemonadaktig, äppeldricka flödar, sherryn lägger ut läskande russin. Eftersmaken är ekdriven med pralinig sherry. Vattnad smakar det ännu godare med eksprak! Och eftersmaken tar in mer krydda och är sötare gräddig/kolabestänkt men fortfarande fruktgod. Bravo!
   För alla oss som tycker att Mortlach är synonymt med 16-åringens intelligenta sherry-behandling blir 18-åringen den pånyttfödda stjärnan. Förfärande dyr med 1800 kr för en halvliter men värd varenda penny för Mortlach-suckers. Komplex och tung som man föreställt sig att Mortlach skulle kunna vara, inte så expressiv och svängig som forna 16-åringen. Nosen andas ek-overload och käften är rätt krävande, intas i solitud med koncentration. Mättad ekig sherry-odör med sting av korinter. Inslag av terpentin med potatisskal/jordkällare i botten. Lite


 

skarp mun som blir komplex med lite vatten. Sammelsurium av blommor, honung, exotisk frukt. Strax ek-aromatisk cigarrlåda som rullar över i stimorol. Lång eftersmak med aromatiskt pirr, liksom torr med en släng eucalyptus-ek som masseras av svängig halvtorr oloroso-sherry. Whiskyn rör sig som en åldring fast virilt och bestämt. Den har något nobelt och aristokratiskt över sig. Precis som hos 16-åringen kladdar inte sherryn ner paletten utan är katalysator för andra aromer. Så här ska en sherrylagrad whisky uppföra sig.
   25-åringen är tyvärr för gammal. Whiskyn har tappat sin fräschör. Doften är liten och spritkonfys. Desivon-nyans mixat med sötaktig nagellack, ibland tandkräm. Munnen är mer intressant men ekkonstig. Rätt god men knappast exklusiv. Underlig sötaktig smak av rosenolja följt av hallonkart och polerad ek. Halvlång lugn avklingning över sockerlag och hallonbåtar, matt polerad ek i botten. Eftersmaken dör en smula. Men smaken är smutt så det räcker. Egentligen perfekt rikemanswhisky att sippa på i tumbler (så man slipper doften). Men vi som räknar slantarna väntar nog in nästa batch av 25:an.
   När man talar med Matthew Crow klarnar bilden. Han bestämde sig tidigt för att göra tre helt olika uttryck. NAS-utgåvan Rare Old skulle vara pigg skuggad av äldre ek. 18-åringen mest klassisk med massor av sherry. Och 25-åringen laidback och fruktgod. Gemensamt för alla tre är att destillatets storslagna ”biffighet” måste respekteras och få utrymme. Och visst blev det bra. Trion drar iväg åt olika håll karaktärsmässigt men ingen kan säga att det är trist och viljelöst. Det är som så ofta i duktiga sammanhang bara en fråga om tycke och smak, och plånbok – kvaliteten finns där.