Islay manglas av mäktig jänkar-garre

Cigar&Whisky postad av Aflodal 15/2/19

Enklaste vägen att hitta garre till whiskyn är att välja en mild variant. När Henrik Aflodal ändå väljer att gå tungt med jänkar-stocken Camacho Triple Maduro tänker han sig bredbent Islay-rök. Lagavulin blir oväntat fruktjuckande och Caol Ila tänder på alla cylindrar. Går rök så måste väl sherryfat funka? Glendronach sprudlar och Glenfarclas klättrar på väggarna av salighet.

CAmerikansk killer-garre med uppkäftig design. Återbesök på Camacho med rötter i Kuba men idag med säte i staterna. Cigarrhuset köptes 2008 av europeiska kändisen Davidoff som omedelbart stajlade om gördlarna. I förra numret puffade jag på deras mildare orange-färgade variant. Nu handlar det om Camacho Triple Maduro som framställs som den överdjävligaste cigarr världen skådat. Denna kaxiga pinne matchar deras slogan – ”the bold standard.” Gördeln är kolsvart liksom stocken vars ådring är nästintill osynlig, det mexikanska maduro-täckbladet är snudd på oljigt. En slående vacker uppenbarelse som nästan skrämmer. Maduro är spanska och betyder mogen, en term som används för att beskriva extra fermenterad tobak. Ombladet är kraftfull corojo-maduro och inlagan en blandning av maduro-tobak från Honduras, Brasilien och Dominikanska Republiken. Ombladet har en söt cederarom blandat med smält mörk choklad. Foten luktar vått hö och är vagt kryddig åt läderhållet, på djupet söt chokladdryck. Kalldraget ger kokos, valnötter och en lättsam tobakskänsla. Nytänd tjock kokossmak och parfymslingor med en kliande chiliton i bakgrunden. Eftersmaken går från läder till mörk tryffel och stannar i en beskmastig munkänsla. Smakupplevelsen börjar lätt men blir tung.

Vilken whisky orkar bära upp detta? Min plan är att gå mäktigt med Islay. Varningsklockorna ringer: Mättad medicinal rök kan mycket väl döda cigarren, å andra sidan är Islay-kanonerna söta så kanske ska det funka? De första försöken hackar litegrann, garren knäcker Ardbeg Ten som blir oljig utan mycken sötma, sent försöker dov rök ta sig in men faller platt. Bowmore 12 år utplånas samtidigt som cigarren plattas till. Med Lagavulin 16 år öppnas himmelriket. Hallonsuryp direkt, frukten kickar igång från ingenstans och blir ölig innan medicinal jod tar med läderbeska in i en fint balanserad medicinal finish. Munkänslan slår allt, lätt luftig LG-typisk rök-feeling. Hur påverkas cigarren? Ett bloss ger samma härliga kokostema, opåverkat ren start, men snart tar en karamellig hallonton över, det är whiskyn som ger sig till känna. En parallell upplevelse, vi får det bästa av två världar. Jag spiller uppmuntrad upp lite Laphroaig Triple Wood, tanken är att sherryinslaget ska trigga sötman i cigarren. Det blir tvärtom, whiskyfrukten strippas, istället en märklig höig Tulo-smak som dock blir rikare när druvig frukt vaknar och stannar i hallonkart. Skön kombo men whiskyn är för timid. Vi ger Caol Ila 12 år chansen: Whiskyn slingrar sig fram, oljig och mild, så stiger äppel-MER ur djupen, därpå snäll kryddkick innan jod tar över i refrängen. Cigarrblosset efteråt är fetare men harmoniskt, parfymaccenten är tydligare och eterisk rök från whiskyn bär länge. En avslappnad gifte där whiskyn växer och får ett pepprigt avslut utan att lägga krokben för cigarren i nästa bloss.

Sammanfattningsvis lite bergodal-bana för rökwhisky ihop med power-cigarr. Rullar igång min backup-plan som stavas sherryfatslagrad whisky. Glendronach 15 år blir smakmässigt en hit – rik fyllig käft med fruktkaka och hallon-shortbread, samtidigt röksprängd av cigarren. Eftersmaken är härligt ek-pralinig och vaniljsåsig med fördjupande lädertoner och balanserad fet-beska. Whiskyn ger å sin sida cigarrblosset mer tyngd, Camachon blir chokladkrämig med vaga parfymstänk, betydligt djupare smaker och så förstärks vaniljtonerna mot slutet när whiskyn kommer tillbaka. Now we’re talking, ivrigt samarbetande parter.